Stella skriver

Stella skriver resedagbok här i Berlin, hon gillar sånt. Hon skriver om sej själv i tredje-person i den boken och det tycker Fred är konstigt. Här är vad vi gjorde igår torsdag ur resedagboken:

Judit var och jobbade när vi gick upp typ halv ett. Vi åt frukost länge och Judit hann komma hem. Lova skulle jobba trodde hon men det var fel. Karon skulle inte heller jobba visade det sej. Stella tog chansen och skrev jätte mycket i denna bok. Vid halvfyra-tiden ryckte vi upp oss och bestämde att vi skulle till nazistmuseet. Karon ville hänka så han drog i förväg med sin racercykel. Lova stannade kvar med lilla supertrötta dygnade Judit. Nazistmuseet var en tung upplevelse. Massor av text och info och bilder som såg overkliga ut, idolbilder av Hitler och vita människor som dyrkade honom. Barn som heilade och judar i massgravar med rakade huvuden. Nej hu. Det var tungt, men viktigt tyckte vi. En bit av väggen fanns kvar utanför museet, den var cool. Efter denna jobbiga upplevelse skulle vi åka till stadsdelen Schöneberg, där David Bowie bodde under tre år med sin polare Iggy Pop. Vi åt en halloumifalafel var och Lova kom dit och vi började leta efter gatan där Bowie hade bott. Det var en fett konstig stadsdel!! Hundar som skällde och polisbilar och ambulanser i full fart och extra mycket klotter och till och med ett badkar mitt på gatan(?!). Många perukaffärer och sånt… Fred såg ett gäng transvestiter på en gata som Karon berättade var en ”horgata”. Vilt ställe alltså. Till slut kom vi fram till hans favoritkafé Neues Ufer. Det var fint utifrån OCH inifrån. Vi gick in… fyra töntiga svenska ungdomar på Bowies favoritkafé precis under hans lägenhet. Vi köpte kaffe och han som jobbade där var världens snällaste. Det var bilder på Bowie på väggarna och många bögar satt där. Vi hade läst innan att det var ett gaykafé faktiskt… Söta gamla gubbar med ringar i öronen och sånt. Eftersom det kväll så drack folk vin där och vi ville passa in så vi utmanade Fred att fråga efter ”vinlistan”… Vi valde chardonay… allt var pinsamt… gubben som jobbade där frågade var vi kom ifrån. ”Sweden.” ”Oh, are you here because of David Bowie?” Sa han och log. Ja…. Pino. Vi drack vårt beställda vin och fick massa salta pinnar. Snällt. Vi var där fett länge. Kände Davves närvaro liksom. Fred gick och kissade på toan där och tänkte ”här har David Bowie slagit en sjua”, och kände sej underlig. Lova, Fred och Stella åkte många U-bahns och S-bahns för att komma hem till Prenzlauerberg igen, Karon cyklade och kom före. Vi såg en sexig affär som hette Gorgeous. Fred och Stella köpte chips och cola och åkte till lägenheten där Judit var. Vi kollade klart på zombiefilmen world war z. Judit och Stella var mycket onöjda med slutet. Sen sov vi.

5 reaktion på “Stella skriver

  1. Pingback: Sambomannen talar | En blogg om allt möjligt

  2. Pingback: Respektive har ordet | Ingenting är omöjligt

  3. Pingback: Respektive har ordet | Alla har något att berätta

Kommentarer inaktiverade.